För ett litet tag där glömde jag helt bort att jag har ett ansvar gentemot denna blogg. Det ska inte hända igen.

Idag har jag återigen insett en sak, nämligen att livet är fullt med förändringar. Denna gång inte lika upprivande som förra gången, men ändock. Smygande kommer de och man inser dem när det redan har börjat hända och då kan man inte gå tillbaka igen. Som i Den oändliga historien när ingentinget har börjat sluka upp världen alla kreatur lever i och det går inte att göra något åt det.

Men jag antar att det är så det är. Precis som i filmen. Ingentinget går inte att stoppa och tillslut sugs hela världen upp och försvinner. Men prinsessan har en liten liten smula i sin hand och berättar att genom denna smula kommer hela världen byggas upp igen. Och så fortsätter det i en evighet. Det är inte dåligt, det är bara annorlunda. Och tillslut blir annorlunda vanligt. Allt har sin tid.

Det finns saker som bara några vet. Det finns saker som bara några vet hur de ska hantera. Det finns människor som är delar av en själv. Det finns delar som försvinner. Det finns en röst i natten, en som lyfter luren på andra sidan, en som står stark när man själv vacklar. En som vet, en som förstår, en som är van, en som inte skräms bort. Det finns de som är som vanligt och de som förändrades. De som försvann, de som togs bort, de som valdes bort. Och de som är kvar. Tiden kapslas in, som färska bullar i en papperspåse.

Så har det ordnat upp sig. I alla fall på vissa plan. Framtiden och därav förändringarna som skall ske känns inte lika oviss och därav inte lika osäker och skrämmande. Livet rullar på och saker är som de ska vara. Antar jag. Det kan man ju aldrig veta, förändringar kommer ju alltid att ske och förmodligen alltid påverka mig. Men det är ju bara så det är.

Det ligger förändring i luften. Och allt jag kan göra är att sitta och vänta ut tiden tills förändringen sker. Det är höst, det är nystart, det är början på resten av ens liv. Men tiden innan detta sker är allt lite ovisst. Men jag antar att det är bara att ha tålamod så löser sig det här också.

Jag är inte så förtjust i förändringar. Detta är lite jobbigt, då jag har märkt att livet mest består av förändringar hit och dit. Så fort man tror att vägen som är ens liv är rak mot horisonten märker man att det bara var en synvilla och att vägen egentligen går upp och ner i kullar och backar och dalar och berg.

Jag försöker lära mig acceptera förändringarna eftersom det ju inte går att undivka dem. Förändringar som man orsakat själv är självfallet enklare att acceptera och anpassa sig till, de har man kanske valt själv eller så accepterar man för att man inte har något val. Förändringar som å andra sidan beror på att en annan person gjort ett val och detta i sin tur medför en förändring i ens eget liv är mycket svårare att acceptera. Jag antar att man förr eller senare måste tvinga sig själv där också, ofta har man ju inget val då heller, men eftersom förändringen inte är initierad av en själv leder detta ofta till frustration, då ens liv har förändrats utan att man själv valt det. Sådana förändringar är svårare att acceptera. Och även om förändringen innebär en förbättring för personen som valde att förändra kan man själv tycka att den innebär en försämring för en själv och då blir det ännu svårare att vara rationell och accepterande. Men jag antar att det är en del av livet och efter ett tag lär man sig acceptera även detta. Med tiden kommer visdom, antar jag.