I början: engagemang och exaltation. I slutet: sist prioriterad och inte uppmärksammad. Men ändå ska jag försöka tänka att det inte beror på att jag framkallar dessa känslor när någon lär känna mig. I början verkar jag spännande men sen märks det att jag ju inte alls är det. Och då drar de. Fasiken, jag kämpar verkligen med att inse att mitt självvärde inte förändras av någon annans beteende. Men det är svårt. Så satans svårt. För vad var så spännande i början som sedan försvann om det inte var nåt jag gjorde?