Jag spelar inte spel hävdar jag bestämt. Inte sällskapsspel, alltså, för det spelar jag gärna utan spel med andra människor. Det är fel. Jag borde säga att jag inte vill spela spel. För det vill jag verkligen inte. Men gör det tillslut i alla fall. Det är oundvikligt. I början när inte så mycket är på spel, när nästan inga känslor är inblandade kan man vara den man är, då finns det inget att förlora. Sen går det en liten tid och plötsligt finns det så mycket att förlora och jag lägger band på mig själv. Slutar ringa, slutar föreslå träffar, börjar vänta, börjar grubbla. Då plötsligt blir allt ett spel. För nu vill jag mer än innan och då visar jag mindre än hälften. Min stolthet blir som en mur, en stor, ogenomtränglig mur som hindrar mig från att yppa något om vad jag vill och känner. För om det som faktiskt inte finns än skulle försvinna så vet ingen annan än jag vad som försiggått i mitt huvud. Det gör inte att jag blir mindre ledsen eller sårad. Men det kan verka som att jag inte blir det. Och det som syns utåt är det som är verkligt.

Så var det igång igen. Jag antar att jag har en massa saker jag vill säga som låter härligt luddiga, pretentiösa och pseudofilosofiska och som jag vill att den lilla skara som läser detta ska läsa. Men mest skriver jag för att jag tycker om att sitta i skräddarställning i min soffa men datorn på en kudde i knät med en gigantisk Indiskakopp fylld med kaffe eller kamomillte, beroende på vem jag vill vara just då, och känna mig svår. Känna mig som den missförstådda ungdomen, som snart inte kan kallas ungdom, befinna mig i svårmod och resonera kring saker som jag grubblar på. Helst lyssnar jag på svår musik i mina hörlurar så att det inte finns något emellan mig och musiken. Så låter jag Cohen, Jason, Mitchell, Hay ljuda i öronen. De blir mina bästa vänner, de förstår hur det känns att försmäktas, att plågas, att drömma. Det är härligt svulstig och det är svårt till och med för mig själv att ta mig på allvar då. Men det gör inget. För jag tycker om det. Och då skriver jag sånt här. Härligt.