Idag var jag opponent och imorn är jag respondent. Och idag gick allt under kontroll. Och imorn kommer allt gå bra, det känner jag på mig. Och sen är det sommarlov!

Idag har jag bakat en drömrulle. Den blev väldigt god, men just nu känner jag mig mer än nöjd då jag har ätit fem bitar redan. Att baka är en fantastisk sysselsättning, det är härligt att göra något som ger ett så snabbt resultat och som är så enkelt att lyckas med.  Dessutom är det trevligt att arbeta med sina händer. Jag bakade en kolakaka på jobbet men den var inte så populär. Vilket jag faktiskt inte kan förstå för god är den. Och häromdagen gjorde jag rabarberpaj av närodlad rabarber. En gång åt jag en mycket god mintkladdkaka. Det måste jag prova på att göra hemma nåndag.

Jag har klippt min lugg. Nej, frisören har klippt min lugg. Den är nu så kort att jag ser ut som ett litet barn. Alternativt Gustav Vasa. Jag vet inte om det är en smickrande look för mig. Men det är ju inget att göra åt saken nu. Hår är hår, det kommer tillbaka.

Att skratta okontrollerat är en underbar känsla. Att bli överraskad av något som är så roligt att man inte kan kontrollera sitt frustande och tårarna sprutar samtidigt som ansiktet skrynklas ihop till att likna ett plågat russin är något jag värderar mycket högt. Jag har precis upptäckt något som får mig att agera på detta sätt. Deluxe i P3. Jag skrattar högt för mig själv hemma framför datorn när jag egentligen skall studera. Det går såklart inte alls men jag kan inte stänga av webbspelaren utan måste lyssna klart, det blir som en drog. I morse kom jag på den briljanta idéen att lyssna på Delux i min mp3-spelare. Helt fantastiskt. Morgonpromenaden med Lucas i solen förvandlades till att vara ett njutbart moment av min dag till att bli en surrealistisk promenad där jag varannan meter måste sätta handen för ansiktet och skratta samtidigt som jag försöker att få mina medmänniskor som också är ute och morgonflanerar att förstå att jag inte håller på att bryta ihop av gråt eller har okontrollerade ansiktsspasmer. Morgonens skrattfest innehöll bland annat en sketch med Tintin som karaktär. Det underbara var att Tintin gjordes av den riktiga Tintin, den vi är vana att höra på kassettbanden man hade när man var liten. Hans repliker hade matchats med hans motpartners och resulterade i en fantastisk dialog som bland annat innehöll dessa av Tintin sagda repliker:

- Ja, men han blev träffad av en förgiftad pil och miste förståndet.

- Kom med kvickt, du får låna min anorak.

- Vi behöver ingen annan förare än Milou.

Absurt roligt, jag lovar.

På studentpalatset finns det en liten lapp vid varje plats som förklarar hur man skall gå till väga för att kontrollera att man har kvar sin plats efter att man kommer tillbaka från lunchen. I slutet står det att man skall kontakta receptionen ifall det visar sig att det blivit dubbelbokningar ”får vi inte utreda vad som har hänt har vi ingen chans att förbättra systemet”. På en av dessa lappar som sitter på min favoritplats i Kandidaten hade någon en dag strukit ”förbättra” och istället skrivit ”krossa” vilket ju ändrade betydelsen. Detta tyckte jag var lite komiskt. När jag kom tillbaka till den platsen tre veckor senare hade ytterligare en alteration gjorts, nu var ordet ”krossa” också överstruket och nu stod där istället ”får vi inte utreda vad som har hänt har vi ingen chans att gå till systemet.” Det finns de som vill förbättra och krossa systemet och så finns de dem som bara vill gå till systemet. Jag tror att jag tillhör den sista gruppen.

När solen tittar fram på kvällen och luften är ljummen då är det något som vaknar i mig, något som får mig att spritta till och fyller mig med energi. Dagens timmar fylls med vettigheter och man känner sig nöjd över vad man åstadkommit. Sådana dagar känner man att man utnyttjar timmarna man har på denna jord till det allra bästa. Ikväll har jag tagit en kvällspromenad längst med Karlbergskanalen och samtalat om vettiga saker med en mycket vettig människa. Vi har vridit och vänt och jämfört våra erfarenheter och kommit fram till mycket kloka slutsatser. Promenaden lämnade mig härligt lugn, tillfreds och fylld med tålamod. Sen har jag sett dansk dogma om kärlek, tragik, hopp, svek och så tillbaka till kärlek igen.

Jag insåg i publiceringsögonblicket av det förra inlägget att mina inlägg alltid har en smula 1. självömkan 2. martyrskap 3. grå går mot svart ton. Nu är så fallet att jag är inte alltid nedstämd fast det så kan verka. Jag tycker bara mycket bättre om att skriva om saker som framstår på sådant sätt.

Livet är verkligen inte lätt men man gör det för svårt alltför ofta. För om sanningen ska fram, vad som än händer går livet vidare, timmarna går och dag blir natt som blir dag igen. Små saker blåses upp till livsproblem när man lätt kan ignorera dem och gå vidare. Saker som sker runt omkring en kan förändra en om man vill det, annars bestämmer man sig bara för att de inte ska göra det. Och sen går dagarna och det kommer komma tusen andra dagar då det kommer kännas både lättare och svårare. Så man kan ta alla tankar en annan dag. Man klarar sig faktiskt.

Söndagar är mycket speciella. Många har söndagsångest, däribland jag. Idag jobbade jag dock och då försvinner söndagen i ett nafs och man glömmer bort att det är måndag imorgon. Dessutom blir det ju inte lika jobbigt att gå till jobbet när man redan var där idag. I alla fall, söndagar spenderas på många sätt, söndagsflanörer på gatorna, par på bänkar, film på kvällen, lägenhetsvisningar, skräpmat. Söndagar kan framkalla alla möjliga tankar och funderingar. Ibland bra och ibland mindre bra. Halv elva tenderar de att bli mindre bra. Men inte ikväll. Helgen som gått har bidragit med många sanningar, här följer några.  

He can’t believe the love you give is not enough to end your fears. Oh så bra sagt av Phoenix i Too Young.

When a man’s head explodes after making love it is a good thing. Nathaniel i Six Feet Under som, åh hur ska jag hantera detta, DOG i kvällens avsnitt.

Bad Sallad Ballad. Namnet på ett av Litauens bidrag i deras egna kvaltävling. Detta säger allt om att livets plågor behöver inte vara så stora men kan vara ack så plågsamma.

One fine day you’re gonna want me for your good. Goda sanningar som alltid sagda av husguden Nathalie Merchant. 

Det är lite naivt att tro att om bara man uttalar något högt så innebär det att det är sant eller att man tror på det. Eller i alla fall vill tro på det och framförallt vill att andra ska tro på det. Saker som hålls inneslutna i huvudet finns inte, det uttalade ordet har makten. Fascinerande är ju hur jag har sett denna blogg som en förlängning av mina tankar och inte insett att så fort tankarna hamnar här så är de inte längre inneslutna i huvudet längre utan faktiskt ute på fri fot. Utelämnande kan det tyckas vara många gånger men inte såpass att jag känt mig sårbar, jag väljer ju vad jag skriver och vad jag utesluter. Idag har jag fått det bevisat för mig att jag inte alls är så bra på att kamouflera mina inlägg såväl som jag trodde. ”Du kan inte säga att det inte är en stor grej och sen skriva ett inlägg som visar att du tycker det är en stor grej” sa en kär vän idag. Så sant, så sant. Jag får stå mitt kast, sanningen kommer alltid fram.

Jag slutar aldrig förvåna mig själv. Det är lite underligt hur man beter sig i olika situationer. Man borde ju vara den som känner sig själv allra bäst och därför veta varför man gör vissa saker. Men så är det ju inte, man vet vad som är rätt och fel och vad man ska göra för att må bra men ändå så går det snett någonstans på vägen. Ena timmen känner man sig på topp, som att man klarar allt och bara en timme senare känner man hur tornet man byggt och står på börjar svaja smått och man inser att här kommer man inte stå kvar länge till. Sen faller det. Inte superdjupt men ändock. Det faller och man måste återigen börja bygga upp sitt skrangliga torn. Jag längtar till den dagen då jag kan bygga mitt torn av bastanta träklossar eller den dagen då jag inte behöver bygga upp något överhuvudtaget. Eller den dagen då mitt skrangliga torn inte faller för minsta lilla vindpust. Med åldern kommer visdom säger de ju, men i mitt fall känns det snarare som det är tvärtom.