Man skulle kunna tro att överflöd hämmar kreativitet men i mitt specifika fall så flödar kreativiteten. Jag pratar såklart om min äpplen. Idag gjorde jag äppelsmoothies, det kan låta otippat men det var helt otroligt gott, så gott att jag bara måste dela med mig. Jag mixade äpplen, gröna druvor, lite banan och vaniljyogurt. Sen är det bara att njuta. Ojojoj.

Idag har jag bakat sjukt fula muffins. Jag har ju som jag nämnt tidigare fått en massa fina äpplen av Roza och även om de är galet goda så orkar man bara äta så många om dagen. Så då får man vara kreativ och använda upp dem. Jag har bakat äppelpaj och gräddat äppelpannkakor och nu har jag alltså bakat äppelmuffins. Och eftersom skönhet sitter på insidan tror jag att de är himla goda. 

Jag har fått äpplen av Kattas mamma, Roza. De är helt fantastiska, de är så fina att jag inte ens vill äta dem utan jag vill bara titta på dem.

Idag åt jag en grillad macka på jobbet, och det bästa är ju att man kan kombinera ihop den lite som man vill. Så idag innehöll min macka: grillost, kyckling, valnötter, citronpurjo, chevre, honung och färskost. Det var ganska mastigt, tre sorters ost på en och samma macka. Nu mår jag lite dåligt.

När jag läste amerikansk historia på SBCC hade jag en lärare som hette Mr. Solberg. Han hade danska ättlingar och älskade allt vad Skandinavien hette och därför blev först Christian men sen även jag hans favoritelev.

Mr. Solberg hade ett mycket tilltalande sätt när han skulle uppmuntra oss att skriva de uppsatser som skulle lämnas in varje vecka. Även om jag inte minns ordagrannt vad han brukade säga så kan jag ändå höra hans röst när han säger att vi skulle koka oss en cup of herbal tea och skriva ihop en threepager with a staple in the corner och lämna in den till honom. Jag undrar vad han skulle tänka om han visste att jag faktiskt tog honom på orden och brukade koka mig en kopp te när jag satte mig ner för att skriva och att jag fortfarande har som vana att göra det. Det var något med de där orden som sa till mig att om jag gjorde som han sa skulle det gå bra, det låg någon sorts trygghet i att jag gjort vad jag kunnat vad gäller de yttre omständigheterna, sen skulle de inre ordna sig av sig själv på något sätt. Och även om det såklart inte ligger något i det rent konkret så funkade det för mig. Och varför ändra ett vinnande koncept?

Klockan är tio, jag sitter i min soffa med datorn i knäet och skall skriva klart mitt personporträtt. Det går lite sisådär, främst för att jag har stora problem med det som kallas vinkel. Detta gör att jag gör allt annat än skriver för då behöver jag inte ta itu med problemet. Inte just nu i alla fall. Jag har till exempel läst både expressen och aftonbladet på nätet, jag har diskat och hör och häpna, bakat en kladdkaka. Som inte blev så god som jag tänkt mig, detta händer tyvärr allt för ofta när jag bakar kladdkaka. Det är något som inte är helt rätt där…

Nog om det, vad jag egentligen skulle skriva, vilket jag även påar i min rubrik var att det var länge sen jag satt såhär på kvällen och pluggade. Jag fick nämligen en kort flashback tillbaka till gymnasietiden då jag ofta satt om kvällarna och läste och skrev vid mitt skrivbord. Skrivbordet i mammas och pappas hem har nu bytts mot en soffa i en mitt eget hem.

En annan grej, idag knackade det på min dörr och jag gick för att kolla vem det var innan jag öppnade. Då står det ingen vid min dörr fast det bara var några sekunder sedan det knackade. Lite längre bort i korridoren ser jag dock att det står en man och knackar på min grannes dörr. Då drar jag mig snabbt till minnes att flera av mina vänner har råkat ut för tv-pejlare de senaste dagarna och jag är ytterst tacksam att jag satt och skrev i all min tysthet när han stod utanför min dörr och att han därför måste ha trott att jag inte var hemma. Men han kommer nog tillbaka en annan dag och inom mig gnager mitt samvete eftersom jag är en flitig lyssnare av statlig radio och eftersom jag varje morgon har Gomorron Sverige som sällskap. Men jag kanske inte är hemma nästa gång tv-pejlaren kommer. Den gången på riktigt.

Min nya mp3-spelare som var himla billig och härligt blå och fantastiskt funktionell då den har grym diktafonfunktion som gör att jag kan spela in min intervju imorn. Sjukt bra.

Min nya gråvita gubbkeps som gör att jag ser sådär härligt höstigt bohemisk ut när jag går på gatorna på väg till och från jobbet i sjukt flottigt hår.

Mitt nya halsband från Indiska med en liten nyckel i. Vart nyckeln går förtäljer dock inte historien. (En trend börjar synas nu, ja, jag har shoppat idag.)

Tre rätters hemmalagad söndagsmiddag. Det var väl meningen att pappa och jag skulle laga den tillsammans men nu står han vid spisen och steker savoykål och jag sitter här och filosoferar om livet och saker jag tycker om.

Glass. Inte alltid och definitivt bara vissa sorter. Inte gräddglass och inte sorbet utan något mittemellan. Typ choklad- och saffransglass i gamla stan. 

Stora stickade halsdukar. Hösten är på ingång, löv ligger på marken och det är åter dags att svepa in huvudet i ett stort stickat sjok och ge sig ut i snålblåsten.