Jag blir galen.
Om det är någonting jag avskyr så är det när personen bakom mig i kön, om det så är i matkön eller busskön, står för nära. Jag vet inte riktigt varför det gör mig alldeles galen, för det är inte främst för att jag tycker att min personliga sfär inkräktas utan mest för att jag inte kan fatta hur ohyfsade vissa människor är. Och sen gör det mig sjukt irriterad eftersom jag antar att de på något sätt, kanske undermedvetet vill stressa på kön genom att trycka på bakifrån. Vilket ju bara är idiotiskt. Och otroligt dumt. Och dumma saker tycker jag inte om. Överhuvudtaget.
Rapport.
Jag tycker inte bara om när någonting går snett för nyhetsuppläsarna på Rapport, jag tycker om hela programmet. Jag känner något varmt för Rapport, programmet som faktiskt varit ett del av mitt liv så långt jag kan minnas. Jag minns alla de där gamla nyhetsuppläsaren, som han som ser ut som en blodhund och Pohlman såklart. Jag kunde heller aldrig förstå de uppläsare som gick över till tv4 istället, det tyckte jag var ett enormt nedköp.
Jag minns den där gamla dekoren, blekt ljusblå och den gamla logotypen med tryckbokstäver. När jag och Sebbe var små var vi alltid tvungna att gå och lägga oss efter Rapport, så därför ville jag att programmet skulle vara för evigt. En påsk skojade Rapport till det och lät en tecknad påskkärring flyga förbi Pohlman och jag och Sebbe skrattade så mycket för det lät så roligt och Pohlman stod där helt oberörd. Rapport tycker jag om.
Dagtv.
När man jobbar oregelbundet och går i skolan händer det allt som oftast att man är hemma vissa dagar. Och när jag är hemma under dagen händer det allt som oftast att jag tittar på tv samtidigt som jag kanske fifflar i lägenheten, virkar, skriver eller kanske sover. Och tyvärr måste jag konstatera att daytime tv är inte så himla spännande.
Annat var det för ca två år sedan då jag just kommit hem från USA och inte hade fått ett jobb ännu. Då brukade jag spendera dagarna framför tv:n frenetiskt stickande på halsdukar och då var dagtv något annat. Jag minns att jag brukade gå upp och gå ut med Lucas och sen komma hem och bänka mig framför tv:n tills mamma eller Christian kom hem från jobbet. Såhär i efterhand kan det låta lite tragiskt att jag var fast i soffan hela dagen men då minns jag att tv:n blev en trygghet, alla programmen som avlöste varandra höll mig sällskap och fick mig att känna mig meningsfull på något sätt. Jag tänkte att eftersom tv-bolagen valde att visa tv-program under en tid på dagen då de flesta är på sina jobb blev programmen som ett erkännande. Programmen sändes ju för att det faktiskt fanns människor som jag som satt och tittade på tv denna tid på dagen och detta faktum fick mig att känna att jag hade en betydelse och ett sorts ansvar. Jag hade ett ansvar att titta på de program tv-kanalerna sände för min skull.
När jag sedan fick ett jobb som alla andra minns jag att tv-tablån så småningom ändrades och att vissa tv-program som jag brukade följa ersattes av tv-shop och sändningsuppehåll. Jag är så tacksam att jag hann lämna soffan innan dess.
Måndag.
Idag är det måndag. Idag har jag jobbat och lärt mig en massa nytt. Oavsett om jag lär mig hur en film är uppbyggd eller hur man gör en killer-kaffe latte så är det alltid väldigt givande att lära sig något nytt. Det känns som om de små grå får lite gymnastik och näring, som om hjärnan nästan växer. Jag ska försöka lära mig något nytt med jämna mellanrum eftersom jag mår så bra av det. Men det värsta är ju att jag är lite lat, och jag vet ju att jag inte bara sätter igång och lär mig grejer på egen hand sådär hursomhelst. Jag måste få en liten spark i baken. Det bästa vore ju om man lärde sig nya saker av ren slump, till exempel när man gör ett misstag och märker att det var ett genidrag. Men det händer inte mig så ofta. Men som det heter, man lär så länge man lever, så än finns ingen anledning till oro.
Saker jag tycker om.
Det finns såklart en massa saker jag tycker om, precis som alla andra. Men sen finns det småsaker som man sällan tänker på som jag tycker om. Till exempel när nyhetsuppläsaren på Rapport glömt sin mikrofon, eller när ett inslag inte börjar som det ska. Uppläsaren blir lite ställd och måste snabbt som attans återställa ordningen. De få sekunderna de gör detta blir de som läser nyheterna lite mer personliga, det är då man förstår att de också är vanliga människor som är trötta när väckarklockan ringer, som måste tvätta kläder, som dricker en kopp kaffe på jobbet, som går till frisören, som blir generade och tafatta. Det tycker jag om. Fortsättning följer.
Förändringar III.
Så har det ordnat upp sig. I alla fall på vissa plan. Framtiden och därav förändringarna som skall ske känns inte lika oviss och därav inte lika osäker och skrämmande. Livet rullar på och saker är som de ska vara. Antar jag. Det kan man ju aldrig veta, förändringar kommer ju alltid att ske och förmodligen alltid påverka mig. Men det är ju bara så det är.
Torsdag so far.
Klockan är bara halv tolv men jag har ändå hunnit med en massa trevliga saker, det är dagar som dessa då man känner att livet är ganska härligt. Jag å Anna var uppe och tog en promenad i morse kring Karlberg där vi såg underbara små kolonilotter, undersökte hinderbanan och passerade 150 unga män i uniform på väg in i samlingssalen. Sen mötte vi Katta och promenerade till Blåbär där vi åt frukost, eller snarare lunch. Sen promenerade jag å Katta till Liselotts hembageri och Katta inhandlade en lyxbulle och jag en arraksboll (superstor!), sen gick vi till plagg och jag köpte ett supersnyggt gult armband för bara 50 kronor, sen gick vi till etc och jag provade en himla snygg höstkappa och kände att jag faktiskt ser fram emot hösten och allt som hör därtill. Och nu är jag här i min soffa och njuter av livet med en kopp te. Livet är gott.
Förändringar II
Det ligger förändring i luften. Och allt jag kan göra är att sitta och vänta ut tiden tills förändringen sker. Det är höst, det är nystart, det är början på resten av ens liv. Men tiden innan detta sker är allt lite ovisst. Men jag antar att det är bara att ha tålamod så löser sig det här också.
Dreamcatcher.
Herregud, vart ska jag börja. Det här var den sämsta filmen jag NÅGONSIN sett. Och jag såg inte ens hela filmen. Efter att ha tvingat mig igenom 50 minuter av detta skräp med förhoppningen att filmen skulle ha ett slut som förklarade alla galenskaper och knöt ihop alla trådar somnade jag helt enkelt av utmattning. Filmen var så dålig och oförklarlig och överdrivet blodig att min hjärna bestämde sig för att rädda mig från att bli förstörd för alltid och således fick mig att somna. Å ena sidan önskar jag att jag sett klart hela filmen bara för att få bekräftelsen att hela filmen är sjukligt dålig och totalt osammanhängande in i det sista. Men detta kommer aldrig att hända, för denna film kommer aldrig att komma i närheten av mig igen.
Wonders of Keso.
Keso är helt underbart. Jag har alltid tyckt om keso en himla massa men när jag var liten fanns bara orginalkeso. Det är galet gott att ha i nyponsoppa till exempel. Men nu finns keso i en himla massa smaker. I förrgår testade jag keso lök, den var överraskande god. Sen finns ananaspassion som är söt och god, och sen finns grillad paprika, och oliv och så såg jag texmex hemma hos mamma häromdagen. Det bästa med denna smaksatta keso är att det är fantastiskt att äta just som snabbmat. Det enda man behöver göra är ju att koka pasta och blanda och sen har man sjukt god mat på no time at all. Helt ultimat för en människa som ligger hemma och har all tid i världen. Jojomensan.
