Min lägenhet är en sanitär olägenhet. Detta på grund av värmen. Jag är i vanliga fall en frusen människa, som ligger under duntäcke året runt och på vintern under två. Men nu har till och med jag börjat känna av värmen. Jag klagar inte såklart, det är underbart med sommar och värme, men när man duschar i iskallt vatten och börjar svettas så fort man kommer ut ur duschen är det något som är lite skevt. Men, men, nu har nästan hela sommaren gått och jag har ju överlevt och värmen på sommaren jämnas ju ut då det blir olustigt kyligt på vintern. Härligt med kontraster.

Relationer är komplicerade, punkt slut.

Jag är nu tillbaka i staden men måste tyvärr meddela att semestern inte har medfört lika många betraktelser som jag hoppades på, men misströsta inte, för det ska nog lösa sig.

Jag såg alldeles nyss slutet på Karate Kid. Filmen gjordes 1984, jag såg den första gången väl vid åtta års ålder och sen följde den med som favoritfilm i några år. Nu har jag inte sett den på ett riktigt bra tag, men det är ganska fascinerande för slutet på filmen är lika effektivt idag som det var för 15 år sedan. Jag får exakt samma pirr i magen och lust att vråla av glädje när Daniel-san gör flamingon och sparkar motståndaren i magen och vinner tävlingen. Herregud, vilket slut, it will never go out of style.

Imorgon åker jag över till grannlandet Finland där jag ska sola och bada och läsa och sticka och njuta av livet och skriva små betraktelser om livet. Och sen kommer jag tillbaka utvilad och brunbränd med en massa vettigheter att säga. Eller inte.

Hemkommen från Göteborg och konsert. Det var bra, himla bra. Den mannen vet precis vad han håller på med, han vet precis hur man underhåller och får igång en publik, precis som han vet hur man charmar en publik. För det är precis vad han gör, charmar oss alla. Vi vill inget hellre än att vara honom till lags, vi skriker när han ber oss, vi sjunger med för full hals för att imponera på honom, vi klappar i takt och tjoar. Och sen går vi därifrån fyllda av glädje, eftersom vi sett en så himla bra konsert och tänker inte ens på att vår egen delaktighet var en stor del av själva upplevelsen.